Marie-Françoise Lacroix föddes den 14 maj 1753 i Pont-sur-Sambre i en av stadens mest respekterade familjer. Hon inträdde mycket ung i Birgittinklostret i Valencienne. Hon utmärkte sig för sin iver i korbönen, sin ovanligt stora självkontroll och tålamod och i sin nogrannhet i att följa klosterregeln. Liksom den heliga Birgitta mediterade hon ofta över Jesu lidande.

Franska revolutionens förföljelse av kyrkan drabbade klostret i Valencienne 1790 då myndigheterna till att börja med krävde klostret på en stor summa pengar som skatt. När klostrets abbedissa förklarade att de inte hade tillräckliga medel för att betala en så stor summa, kom en delegation och konfiskerade alla föremål av värde som fanns i klostret. Därefter förhördes systrarna och alla utom en ville stanna i klostret. Nästa steg var att tvinga dem att anta civil klädsel och en del av klosterbyggnaden gjordes om till kasern för soldater. Fram till 1793 hoppades systrarna att de skulle få tillbaka sitt kloster och kunna återuppta klosterlivet men i oktober 1793 blev de definitivt fördrivna från huset. Många sökte husrum i Valencienne och hoppades på bättre tider medan andra återvände till sina familjer.

Bland dem som återvände till sina familjer var Sr Marie-Françoise Lacroix och Sr Anne-Marie Erraux. Deras längtan efter att fortsätta sitt klosterliv gjorde att de bad om att bli antagna i ursulinklostret i Valencienne. Men även detta kloster drabbades av förföljelsen och kommuniteten flyttade till Mons. Sommaren 1794 blev Ursulinernas hus i Mons förvandlat till fängelse. De elva systrarna avrättades i två grupper, de första fem den 17 oktober och de andra, som inkluderade Sr Marie-Françoise och Sr Anne-Marie, den 23 oktober 1794.

De elva systrarna, jungfrurna och martyrerna saligförklarades av Benedikt XV den 13 juni 1920.