Maria Elisabeth Hesselblad föddes i Fåglavik i Västergötland den 4 juni 1870. Då hon var ett år flyttade familjen till Falun, där fadern drev en lanthandel. Efter tio år flyttade familjen tillbaka till Västergötland. Det var svåra tider och föräldrarna hade svårt att försörja alla sina barn. Vid 18 års ålder emigrerade Maria Elisabeth till Amerika för att bidra till familjens försörjning. Hon utbildade sig till sjuksköterska vid det stora Roosevelt Hospital i New York och arbetade sedan både på sjukhuset och som privatsköterska i enskilda patienters hem. Hon siktade på att bli läkare men hennes vacklande hälsa hindrade henne. 

Maria började tidigt i sin barndom att läsa bibeln och alltifrån sin konfirmationen i Svenska kyrkan vid 14-års ålder sökte hon efter "den ende Herde och enda hjord" som hon läst om i Johannesevangeliet. Efter mycket sökande upptogs hon i den Katolska kyrkan den 15 augusti 1902.

Under en långresa i Europa 1902-03 kom hon till Rom och fann heliga Birgittas hus vid Piazza Farnese. Samma höst blev Maria allvarligt sjuk och läkarna gav henne inget hopp om liv eller tillfrisknande. Hon åtevände till Rom för att tillbringa sina återstående dagar i huset där heliga Birgitta levt och dött. Karmelitsystrarna, som då innehade huset vid Piazza Farnese, mottog henne väl när hon anlände den 25 mars 1904.

Hon blev lite bättre och kunde genomgå novisiatet hos karmelitsystrarna men när tiden kom för löftesavläggelse ställdes hon inför frågan vad hon egentligen hade för planer med sitt liv. 1906 erhöll syster Maria Elisabeth av påven Pius X tillstånd att iklädas birgittinordens  grå dräkt inom karmelitnunnornas kommunitet och avlägga sina löften privat som Birgittin.

Under åren 1908-1911 gjorde syster Maria Elisabeth en serie resor till Birgittinklostren i England, Spanien, Holland och Tyskland för att ingående studera ordens liv. 

 

 

Den 8 september 1911 kom de första aspiranterna till Sr Maria Elisabeth som därmed blev moder och grundarinna av en liten kommunitet i Birgittahuset vid Piazza Farnese. Efter en tid tvangs de dock att lämna sin lilla våning och söka bostad på annat håll i Rom.

Gemenskapen i Rom växte och klostret fick officiell kyrklig stadfästelse den 25 februari 1920. I ett dekret från Propaganda Fidei daterat den 12 september 1942 fick den av Moder Maria Elisabeth grundade gemenskapen tillstånd att bära det gamla namnet Ordo Sanctissimi Salvatoris. Som motivering angav den påvliga skrivelsen att det nygrundade verket är en "levande gren av den heliga Birgittas gamla stiftelse". Här konstaterades alltså det nya verkets kontinuitet med den gamla Orden. Av beslutets inledning framgår, att just detta  var utslagsgivande för den beviljade förmånen.

 

 

 

Den 13 oktober 1923 invigde biskop Johannes Erik Müller det första klostret i Sverige, som man var tvungen att kalla vilohem, i Djursholm.  Andra kloster kom att grundas i Schweiz 1924 och i England 1931. Efter många böner och mycket arbete lyckades Moder Maria Elisabeth 1931 till sin stora glädje förvärva Casa S. Brigida vid Piazza Farnese i Rom. År 1937 sände Moder Maria Ellisabeth sina första systrar till Indien. Under hösten 1956 var hon med i förbereselserna till ett kloster i USA, dit de första systrarna reste i maj 1957.

 Den 24 april 1957, runt 04:00 på morgonen, dog Moder Maria Elisabeth i sin cell i Casa S. Brigida. I Juli 1988 inleddes processen för en helgonförklaring av Moder Maria Elisabeth Hesselblad vid Vikariatet i Rom och den 26 mars 1998 godkände påven Johannes Paulus II ett dekret från Vatikanens kongregation för helgon Moder Maria Elisabeth Hesselblads "heroiska dygder". Den 9 april 2000 saligförklarades hon. Den 14 december 2015 utfördade påven Franciscus dekretet om hennes helgonförklaring vilket sedan skedde på Petersplatsen den 5 juni 2016.