HISTORIA

När heliga moder Maria Elisabeth Hesselblad börjat sitt klosterliv i Rom 1904, mognade i henne två önskningar. Den första var att Birgittahuset i Rom åter skulle tillhöra birgittinorden, den andra var att den heliga Birgittas orden åter skulle verka i Sverige för att vara landet till välsignelse.

För att kunna grunda kloster i Sverige var hon tvungen att göra vissa förändringar så att den så kallade klosterparagrafen i Sveriges lag som förbjöd klosterverksamhet i landet, inte skulle stoppa projektet. Genom att inte ha den strikta klausur som de medeltida klostren hade och med en gemensam organisation med moderhus i Rom, anpassade man sig till tidens krav. Genom att ha ett gästhem knutet till klostret fick systrarna möjlighet att försörja sig själva. De fyra påvar, hos vilka moder Maria Elisabeth haft audienser, godkände hennes ordensstiftelses verksamhetsform och uttryckte sitt gillande i att hon anpassade klostrets verksamhet till samtidens förutsättningar.

Ett stort och vackert trevåningshus, omgärdat av av en park med höga tallar, fruktträd och blommor och med en fin utsikt över vattnet. Det var en idealisk plats för vila och reträtt. Benämningen vilohem, istället för kloster, var en eftergift för den tidens svenska fördomar.

I dubbelt syfte - för att bedja och för att tjäna - hade Birgittinorden kommit tillbaka till Sverige. På birgittadagen den 8 oktober 1923, detog systrarna i en pontifikalhögmässa i S:ta Eugenia kyrka i Stockholm. Där talade man om birgittinernas historia och heliga Moder Maria Elisabeth hedrades officiellt för att ha fört Orden tillbaka till Sverige.

Den 13 oktober, invigdes vilohemmet av biskop Müller. Senare byggdes villan till med ett kapell som kom att tjäna som samlingspunkt och utflyktsmål för katolikerna i Stockholm och omnejd. Den 15 augusti var i många år en speciell dag då man ordnade med sakramentsprocession och andakt i parken.

I november 1923 hade Dagens Nyheter ett helsidesreportage om huset. Till en börjas sågs systrarna med en viss skepsis men motståndet övervanns och klostret blev ett andligt centrum och gäster kom för att tillbringa kortare eller lngre tid där. Moder Reginalda, som var priorinna, knöt många vänskapsband och folk kom för att höra henne och systrarna sjunga under gudstjänsterna.

Efter nära 50 år av verksamhet ansågs dock trävillan inte längre vara lämplig som gästhem varför systrarna i samarbete med Danderyds kommun, beslöt att bygga en ny och större fastighet med en flygel för ett äldreboende, idag trygghetsboende, och en flygel för gästhus och kloster. Den nya byggnaden invigdes 1973.