Heliga Moder Elisabeth Hesselblad önskade att den heliga Birgittas orden åter skulle verka i Sverige för att vara landet till välsignelse. För att kunna grunda kloster i Sverige var hon tvunget att göra vissa förändringar för att inte den såkallade klosterparagrafen skulle stoppa projektet.

Genom att inte ha den stränga klausur som de medeltida klostren hade och genom en gemensam organisation med moderhus i Rom som förenade klostren sinsemellan, anpassade man sig efter den moderna tidens krav. Genom att även ha ett gästhem knutet till klostret fick systrarna en möjlighet att försörja sig själva. De fyra påvar, hos vilka Moder Elisabeth fått audiens, godkände hennes ordensstiftelses arbetsform och uttryckte sitt gillande.

Den 8 juli 1923 återvände Moder Elisabeth till Sverige efter att ha tillbringat många år i Rom. Den katolske biskopen Johannes Müller mötte henne och en medföljande syster i Stockholm. Några dagar senare reste de två till Vadstena för att delta i högtidligheterna i samband med 550-årsfirandet av den heliga Birgittas död. Moder Elisabeth och en syster till var inbjudna av Societas Sanctae Birgittae, en då nyligen grundad bönegemenskap inom Svenska kyrkan.

Åter i Stockholm och träffade de biskop Müller på nytt och hade många samtal med honom om Moder Elisabeths planer att grunda ett kloster i Sverige och han gav dem sitt fulla stöd. Man fann till sist ett lämpligt hus i Djursholm.

Från grindhuset ledde en bred grusad väg fram till ett vackert trevåningshus. På ena sidan växte blommor och fruktträd, och på den andra sidan gränsade tomten till en skog av höga tallar. Från huset hade man en fin utsikt över vattnet, en idealisk plats för vila och reträtt. Benämningen vilohem, i stället för kloster, var en eftergift för den tidens svenska fördomar.

På Birgittas dag den 8 oktober 1923 for systrarna från klostret i Djursholm till Stockholm för att närvara vid en pontifikalmässa i S:ta Eugenia kyrka. Där talades om birgittinernas historia, och Moder Elisabeth blev officiellt hedrad för att hon återfört orden till Sverige efter att den varit borta i mer än 300 år. Fem dagar senare, den 13 oktober invigdes vilohemmet av biskop Müller.

Ett helsidesreportage i Dagens Nyheter i november 1923 berättar om verksamheten som just börjat. Till en början betraktades systrarna med en viss skepsis. Moder Elisabeth fick till och med motta ett hotelsebrev att om inte systrarna lämnade skulle de döden dö. Klostret blev dock ett andligt centrum och många personer kom att tillbringa kortare eller längre tid hos dem. Moder Reginalda som var priorinna knöt många vänskapsband och folk kom för att höra henne och systrarna sjunga under gudstjänsterna.

Den stora trävillan ansågs dock senare som alltför brandfarlig och omodern för att tjäna som gästhem varför systrarna 50 år senare, i samarbete med Danderyds kommun, byggde en ny och större fastighet med en avdelning för äldreboende, idag trygghetsboende, och en avdelning för gästhem och kloster. Den nya byggnaden invigdes 1973.